Kör bara, tänk inte så jävla mycket!
Vår tid i Australien har varit (utan att överdriva) det bästa ever! Vi har mött så mycket helt fantastiska människor, besökt helt otroliga platser som man aldrig någonsin ser på vår sida av jordklotet och gjort sånt som vi aldrig trodde att vi skulle göra. Allting har inte alltid varit en dans på rosor och tro oss, vi har verkligen suttit i skiten många gånger. Det bästa med att sitta i skiten är att man växer flera meter som männsika. Man blir liksom påverkad av allt som händer, inte bara det bra. Men nu när vi står här och inser att vi ska säga hejdå till detta fantastiska land rinner nästan tårarna ner för våra kinder. (vi sa nästan, vi har ju faktiskt inte lämnat landet än...) Att vi inte vill åka kanske har framgått? Klart att det alltid är skönt att komma hem, men just nu känner vi oss ganska hemma här i Perth och ja, kalla Sverige lockar inte så mycket som man kan önska. Men att vi snart sitter på planet, och har en 35 timmars lång resa framför oss, går inte att komma ifrån. Vi kan ju stolt meddela att vi tar med oss brännan hem i alla fall (om den inte helt mirakulöst faller bort på arlanda) och en hel del skit som vi samlat på oss under resan. De flesta kläderna i våra väskor är inte tvättade på god knows how long och bikinin har legat, fuktig i en plastpåse i 3 dagar nu. Vi båda har dock (helt otroligt!) fått igen väskorna!!??? Hur det nu gick till vet vi inte, men jag antar att det som allt annat; vill man så kan man!
Det är lite roligt det där egentligen, "vill man så kan man", för det är något vi bevisat för oss själva om och om igen på denna resa. Vi började prata om att åka till Australien i Januari (men inte skulle vi ha råd med det, och inte kan man bara dra, och hur ska vi hinna planera och allt sånt där onödigt tjaffs man tänker innan man drar) 1 månad senare satt vi där uppe i luften, på väg mot andra sidan jorden, utan en jävla aning om hur man "egentligen" gör när man backpackar. Det bästa med det är att det vet vi fortfarande inte. Det vet egentligen ingen har vi kommit fram till. Man ser helt enkelt bara till att man gör det man verkligen känner för, tar allt med en nypa salt, lär känna alla underbara människor och bara lever livet. Svårare än så är det egentligen inte...
Så Sverige, är ni redo att ta emot oss? Oavsett, nu är vi påväg hem.





Vi ses på Baaaali mina vänner!


Floden (Flodin?) förde oss till Cairns
Här händer det så mycket så vi inte vet vad vi ska skriva!
Vi kom fram till Cairns tillslut, trotts alla översvämningar och här snurrar vår vardag på med äventyr runt varje hörn. Vi har fått känna solens hetta när vi legat o chillat vid lagunen (som btw är formad efter queensland) och vi har druckit oss glada i hatten på både öl o goon när vi sagt hejdå till vänner vi träffat på vägen hit. Det känns lite konstigt att lämna så många som vi har spenderat så mycket tid med, nästan som att åka hemifrån igen.
Idag va vi och gosade med djuren på Cairns tropical zoo (vi uttalar tydligen zoo fel så ingen förstår vad vi menar men vi hör absolut ingen skillnad på vad de säger o det vi säger). Allt från nyfikna kängurur, till slöa men absolut sötaste koalor och hungriga krokodiler!
Vi försöker att uppdatera imorgon igen med lite mer bilder och sånt trevligt så håll utkik!
Koalakramar Julia o Frida

När man själv inte är största fisken i vattnet
Airlie beach, Whitsundays. Ja, bara namnet klingar ju varma sommardagar på stranden, men sådan tur hade inte vi direkt. Cyklonen från helvetet var de enda som besökta oss, och våra nya vänner ute på det stormande havet i den fina triamatlanen (?) Avatar (nej den är inte blå, och den är inte döpt efter filmen) Om vi har haft det bra? Oooo ja! Best thing, mate! Det var vi, våra nya vänner från Fraser Island, en hel del nya ansikten och världens skönaste crew Alex, Trent och Matt.
Klockan ringde 9.00. Frida var uppe först (helt sjukt egentligen eftersom det alltid är Julia som drar upp Frida annars, den där bruden har verkligen lärt sig slappna av. Tror det kan vara rätt bra för den där stressade lilla apan). Gick in till köket, tog fram frukost, satte sig ner i lugn och ro tills Julia plötsligt stelnar till på stolen.
- Frida.. är den riktig tror du?
*ssssshhhhh* Ormtunga sticker fram.
- AAAAAHHHH!!!! ORM JÄÄÄVEL I KÖKET!
Frida och Julia flyger upp på matbordet, säger lite försynt till den ensamma tjejen vid bordet brevid och inom en halv sekund stod hon också där. En orm på morgonen kan ju va trevligt, men det här med ormar vid frukosten känns ju lite opassande. Särskillt när det visar sig vara en 1,5 m lång pythonorm. Visste ni att de krälar rätt fort? Det kändes som det i alla fall. Vi blev räddade tillslut av en Cowboy och en ormvakt, som litteraly, sparkade ut ormen och den kröp ut i det fria.
Lite lätt chockade checkade Frida och Julia ut och påbörjade sin blöta vandring mot hamnen. Väl där mötte vi upp våra båtvänner och alla var lika sarkastiskt trötta på detta regn som ständigt stod som spön i backen. Vi fick våra stinger-suits och intog den blöta båten. Ja, den stank. Ja, det var blött. Ja, vi hade det fantastiskt trevligt och nej, vi sov inte så bra. Och ja, Charlotte drack för mycket som vanligt. De där britterna alltså...
Båten lämnade hamnen och äventyret var i fullgång. (Klockan 11.45 öppnade Holländrarna första goon-boxen, och vi visste direkt att alla var inställda på att göra denna resa best, ever!) Vad vi gjorde på båten? Jo, vänner! Det ska vi höra här.
Första stället vi stannade på var ett väldigt vackert ställe, precis vid barriärrevet. Vi drog på oss våra stinger-suits, hoppade i vattnet och bad en liten bön för att hajen inte skulle dyka upp och vara sugen på två svenska brudar. Allt gick bra! Vi har sett så mycket fantatiska fiskar och koraller. Allt var så otroligt vackert. Just då tänkte vi att "finare än såhär blir det inte", men jo, tänka sig. Det blev det! Vi åkte vidare, la till vid ett lugnare ställe, besökte en grotta där det var målningar som skapats av människor som bodde där, innan självaste barriärrevet skapats, åkte med den lilla båten tillbaka till den stora, höjde musiken, knäppte upp bärsen och åt fantastisk god mat som Alex lagat. Denna natten blev det inte många timmar sömn. Vattnet rann ner från ryggraden och det fanns knappt en mening med att ta av sig bikinin. 6.30 startade Trent motorn igen (tack som fan för sovmorgonen!) åkte vidare, såg delfiner, matade örnar, såg havssköldpaddor. Vi ankrade vid ett parningställe för sköldpaddor och såg dem komma upp för luft, vilket var helt fantastiskt. Vi åkte sedan vidare och gick över till Whiteheaven beach, vilket förmodligen är den finaste strand du någonsin kommer att hitta. Sanden där är 99.9 % silke och om du drar igång en brasa där så är området glas där, nästa dag. Vi peelade ansiktet, blekte tänderna (trot eller ej) och jagade sting-rockor bara för att det gav lite adrenalin.
Det värsta var att ni vi stod på standen och väntade på skjuts av Matt, tillbaka till den stora båten hände något skitcoolt som vi helt missade. En lite sköldpadda blev biten av en liten haj som i sin tur blev biten av en stor haj. FÖRSTÅÅÅÅ ATT VI VAR DÄR, I SAMMA VATTEN, MEN MISSADE DET. Man börjar ju nästan gråta...
Vi åkte vidare, och dök vid finare och finare rev för varje ställe vi kom till. Fiskarna flockades runt än och det var så otroligt mäktigt när man insåg att man verkligen inte är den största fisken i vattnet. Adrenalitet pumpade som fan när man såg de mörka skuggorna under en, samtidigt som man bara ville dyka ner och ta på dem. Känslan är fantasitkst!
Regnet öste ner, och alla blev som barn på nytt när vi lekte med alla djuren i vattnet och örnarna på land. Det blev ännu en sömnlös natt innan vi tog oss tillbaka till hamnen, mitt under cyklonen. (alla var skiträdda, förutom Julia och Frida som sov som sälar under hela turen. Ja, ibland undrar man ju vad det är för fel....) Väl i land längtade man efter en varm dusch, en riktigt säng och torra kläder. Trodde vi ja...
Enjoy the pictures!



































Some call it Fraser, we call it heaven
Som vanligt när vi sitter vid denna skärm håller tiden på att rinna ut. Men vi ska försöka sammanfatta så gott det går!
Frasor Island är världens största sandö, där vi spenderat de 3 senaste dagarna. Vi har varit en grupp härliga människor på 27 personer som åkt runt i stora bilar, tältat, festat, badat, spelat spel, varit bajsrädda för ormar, spindlar och dingos (vildhund som är helt crazy) och bara haft det så. jävla. bra!!! Det är svårt att förklara allt de vi egentligen känner, så det är nog bättre om vi låter bilderna tala.
Vi båda mår i alla falll väldigt bra här nere, och de senaste dagarna har varit bland de bästa i våra liv. (även om Fridas telefon inte riktigt håller med) Det finns många historier om denna ö, ska ni veta. Men dessa får ni höra när vi kommer hem.
Imorgon bär det av till Airlie Beach (just nu regnar det helt sjukt mycket så vi hoppas verkligen inte att det blir massa översvämningar och bajs eftersom vi ska sitta på en buss i 13 timmar) där stannar vi några dagar för segling och andra utflykter. Ser fram emot detta sjukt mycket! Alla nya fina vänner som vi träffat på Frasor måste vi tyvärr lämna imorgon, men vi hoppas på att hamna på samma båt i Airlie.
Aja, här har ni allt. Eller nej, inte ens en hundradel, men det är allt ni får just nu.
Kram på er! Skickar lite kärlek också
Julia och Frida













Direkt fran Noosa.
Nar vi kom fram till Noosa satt vi dock verkligen i skiten. Vi vagade inte boka nagot boende eftersom vi kanske inte skulle kunna komma hit pga av vattnet. Vi satt vid en busshallplats nagonstans i varlden och raknade nastan med att fa sova en natt ute. Vara hjaltar, Alex och Danne raddade oss dock da dom hade kommit fram till Noosa nagra timmar tidigare och lyckades att paxa ett rum till oss pa deras hostel. Sa nu bor vi, och hanger med dom. Danne ar fran Goteborg, och Alex fran Tyskland. Ritkigt harliga grabbar!
Imorgon drar vi dock vidare ut och paddla har i Noosa. Ser fram emot det, aven fast jag har akt pa varlden forkyldning. Frida och grabbarna ar nere vid stranden, jag sitter har och tar det lite lugnt. Ska ga ut i skuggan nu och lasa en bok.
Nu dor mitt internet snart, men ni fick er en snabb update i alla fall. Vet ej nar vi har internet nasta gang, kanske om nagra dagar. Vi kanske hinner slanga in ett inlagg innan vi drar imorgon. Annars hors vi nar vi hors!
Skickar massa karlek fran andra sidan jorden. Pusss Julia
Bildbomb från Byron, ett avslutande kapitel
Nu är det min tur o va vaken o blogga o Julias tur o sova. En regnig shopping, fix-dag med simning och en andra frukost blev lite mycket. När jag fråga om vi skulle langa upp ett inlägg med massa bilder fick jag ett mumlande svar "gör det om du vill.. jag sova" haha, hon e fin den där lilla filuren! måste dock väcka henne snart så vi kan njuta av en sista gratismiddag o lite karaoke här på hostelet (som egentligen känns mer som ett hotell, ingen klagar här inte!). Jag va ensam tills våra galna högljudda italienare gjorde sin vanliga entre med fanfarer av skållande skratt o högljudda ord. de är speciella de där, men trevliga.
så här kommer då lite bilder från lite av vår tid här i Byron. Kände att man skulle klämma till ett sånt avslut nu när vi ska försöka dra oss vidare norrut imorrn. dock har ord nått oss om de där förbannade översvämningarna som tydligen tar fart och drar ner framfarten på vägarn till typ 0.. men de på greyhound sa att vi nog skulle kunna komma en bit på vägen och det räcker för oss! vi e inte så oroliga, allt löser sig vet ni, så inga oroliga tankar där hemma nu!
jaja, nog tjatat o till bilderna! sen ska jag dra upp snuttisen o traska ut i regnet o maten!





















Planer framöver och lite ris och ros.
Ni vet när...
- ... Australienaren från i helgen smsar och säger att han plockar upp er om en kvart för att sedan bjuda på middag och rundtur, runt Sydney i hans silvriga bil...
- ... Man träffar sin drömman i Australien och glömmer att byta nummer...
- ... Man har brännblåsor på bröstet för att solen i Aussie är lite för stark...
- ... Man får en kärleksförklaring från "the guy next door" ...
- ... När man till och med kan pruta på SevenEleven...
- ... När det bara är 25 grader i vattnet och det är lite kallt att gå i...
- ... Känslan när man halkar runt i flippfloppen när det regnar...
- ... När man hittar en död kackelacka i sängen...
- ... När man berättar för rumskompisen att man drömt att man hade barn och hon lugnt svarar "maybe its time for you to go home"...
- ... När man vaknar upp alldeles svettig i sängen, fast man sovit själv...

Kansliga lasare varnas. Byron bay loves you!
Saaadar ja! Nu har vi lite internet ocksa. Tyvarr finns det inte wifi sa vi kan inte lagga upp massa aaaaasnajsiga bilder an. Men kanske i helgen!
Just nu ar vi i Byron Bay. Byron Bay ar ett mycket litet stalle dar alla roker for mycket gras, dricker pa tok for mycket goon och havin' the time of their lifes. Nu undrar ni sakert om det dar med att roka gras galler mig och Frida ocksa? sjaaaalvklart inte. Vi ar fina flickor!
Igar rullade vi in har efter 13 h bussresa. Jag vaknade ungefar varje kvart av att nagon kroppsdel hade somnat. (haha jag vet inte om jag far saga det har men kan inte lata bli. Vet ni vad som hande? Fridas ena blygdlapp somnade haha) Allt gick mycket smartfritt forovrigt och sedan checkade vi in pa det (i mina ogon) basta hostel vi bott pa hittils. Igar spenderade vi dagen pa stranden och tog tag i alla var smutstvatt. (Pa kvallen horde jag lite rykte om att folk nu mera kallar oss tvatt-tjejerna) Sedan gick vi och kopte lite ol och satt och drack med vara nya vanner. '"Nagra ol'" blev inte nagra ol. Det blev manga ol och massa gooon. Viket resulterade i en sjuk kvall, med hyffsat tidig hemgang. Imorse vaknade jag och madde som jag fortjanade. Darfor har vi legat vid poolen hela dagen, sedan lanade vi cyklar och besokte nya platser och strander.
Med andra ord: Livet leker! Allt ar super. Vi ska se till att ladda upp lite bilder om nagra dagar. Nu ska jag hitta frida, och sedan ta en dusch. Eller assa, inte sa... mer hitta henne, se vad hon gor, sedan tala om for henne att jag ska ta en dusch. Aja, ni fattar. (forlat alla pryda manniskor, jag menade inte sa)
Pusssssssss
Julia
Btw, vad blek du ar?
I ett regnigt Sydney
Nu sitter vi i en viplounge for backpackers och vantar pa varan greuhound som ska ta oss heeeela vagen till Byron Bay! Det sporegnar ute (Sidney och alla dess invanare grater over var avfard) och morkret faller sakta sa det kommer bli en lang men avslappnande resa! datorn ligger pa laddning redo att avfyra film efter film!
Varan vistelse i Sydney har varit minst sagt spektakular. Invanarna ar fruktansvart trevliga och vi har traffat manga nya vanner som visat oss Sydney ur dess vackraste ljus. En stad vi bada tva vill uppleva igen.
Vi har massa bilder och en annorlunda men intressant lista som kommer!
Stay tune, Stay wet!
Kvällsinlägg direkt från Bondi Beach!

10 saker om backpacking
El frukost á la lördagsmorgon!

Sydney, baby!














