Vår tid i Australien har varit (utan att överdriva) det bästa ever! Vi har mött så mycket helt fantastiska människor, besökt helt otroliga platser som man aldrig någonsin ser på vår sida av jordklotet och gjort sånt som vi aldrig trodde att vi skulle göra. Allting har inte alltid varit en dans på rosor och tro oss, vi har verkligen suttit i skiten många gånger. Det bästa med att sitta i skiten är att man växer flera meter som männsika. Man blir liksom påverkad av allt som händer, inte bara det bra. Men nu när vi står här och inser att vi ska säga hejdå till detta fantastiska land rinner nästan tårarna ner för våra kinder. (vi sa nästan, vi har ju faktiskt inte lämnat landet än...) Att vi inte vill åka kanske har framgått? Klart att det alltid är skönt att komma hem, men just nu känner vi oss ganska hemma här i Perth och ja, kalla Sverige lockar inte så mycket som man kan önska. Men att vi snart sitter på planet, och har en 35 timmars lång resa framför oss, går inte att komma ifrån. Vi kan ju stolt meddela att vi tar med oss brännan hem i alla fall (om den inte helt mirakulöst faller bort på arlanda) och en hel del skit som vi samlat på oss under resan. De flesta kläderna i våra väskor är inte tvättade på god knows how long och bikinin har legat, fuktig i en plastpåse i 3 dagar nu. Vi båda har dock (helt otroligt!) fått igen väskorna!!??? Hur det nu gick till vet vi inte, men jag antar att det som allt annat; vill man så kan man!

Det är lite roligt det där egentligen, "vill man så kan man", för det är något vi bevisat för oss själva om och om igen på denna resa. Vi började prata om att åka till Australien i Januari (men inte skulle vi ha råd med det, och inte kan man bara dra, och hur ska vi hinna planera och allt sånt där onödigt tjaffs man tänker innan man drar) 1 månad senare satt vi där uppe i luften, på väg mot andra sidan jorden, utan en jävla aning om hur man "egentligen" gör när man backpackar. Det bästa med det är att det vet vi fortfarande inte. Det vet egentligen ingen har vi kommit fram till. Man ser helt enkelt bara till att man gör det man verkligen känner för, tar allt med en nypa salt, lär känna alla underbara människor och bara lever livet. Svårare än så är det egentligen inte...

(Det är iofs bra om du har lite koll på ekonomin så du har pengar under hela tiden, och det är jättebra om du väljer kastruller MED handtag när du lagar mat så det inte händer olyckor, och ja du vet det där vanliga; ligg inte utan kondom, bli inte kär, gå inte hem själv mitt i natten, bråka inte i onödan, ge varandra space och allt sånt där som står i böcker, och allt det där som inte står i böcker) Men kör bara! För vet ni vad? Det är så jääävla kul! Att backpacka är så.jävla.roligt! Det kommer vara det bästa ni någonsin gjort. Så känner vi i alla fall!

Så Sverige, är ni redo att ta emot oss? Oavsett, nu är vi påväg hem.