När man själv inte är största fisken i vattnet
Hej alla korvisar! Nu ska ni få höra om vad vi har varit med om de senaste dagarna. Ni vet russin, som man kan äta? ja, precis. Russin! Tänk russin, fast död-färgade, på händer, fötter och you name it. Så har vi sett ut de senaste dagarna! Aldrig känt oss sexigare faktiskt.
Airlie beach, Whitsundays. Ja, bara namnet klingar ju varma sommardagar på stranden, men sådan tur hade inte vi direkt. Cyklonen från helvetet var de enda som besökta oss, och våra nya vänner ute på det stormande havet i den fina triamatlanen (?) Avatar (nej den är inte blå, och den är inte döpt efter filmen) Om vi har haft det bra? Oooo ja! Best thing, mate! Det var vi, våra nya vänner från Fraser Island, en hel del nya ansikten och världens skönaste crew Alex, Trent och Matt.
Klockan ringde 9.00. Frida var uppe först (helt sjukt egentligen eftersom det alltid är Julia som drar upp Frida annars, den där bruden har verkligen lärt sig slappna av. Tror det kan vara rätt bra för den där stressade lilla apan). Gick in till köket, tog fram frukost, satte sig ner i lugn och ro tills Julia plötsligt stelnar till på stolen.
- Frida.. är den riktig tror du?
*ssssshhhhh* Ormtunga sticker fram.
- AAAAAHHHH!!!! ORM JÄÄÄVEL I KÖKET!
Frida och Julia flyger upp på matbordet, säger lite försynt till den ensamma tjejen vid bordet brevid och inom en halv sekund stod hon också där. En orm på morgonen kan ju va trevligt, men det här med ormar vid frukosten känns ju lite opassande. Särskillt när det visar sig vara en 1,5 m lång pythonorm. Visste ni att de krälar rätt fort? Det kändes som det i alla fall. Vi blev räddade tillslut av en Cowboy och en ormvakt, som litteraly, sparkade ut ormen och den kröp ut i det fria.
Lite lätt chockade checkade Frida och Julia ut och påbörjade sin blöta vandring mot hamnen. Väl där mötte vi upp våra båtvänner och alla var lika sarkastiskt trötta på detta regn som ständigt stod som spön i backen. Vi fick våra stinger-suits och intog den blöta båten. Ja, den stank. Ja, det var blött. Ja, vi hade det fantastiskt trevligt och nej, vi sov inte så bra. Och ja, Charlotte drack för mycket som vanligt. De där britterna alltså...
Båten lämnade hamnen och äventyret var i fullgång. (Klockan 11.45 öppnade Holländrarna första goon-boxen, och vi visste direkt att alla var inställda på att göra denna resa best, ever!) Vad vi gjorde på båten? Jo, vänner! Det ska vi höra här.
Första stället vi stannade på var ett väldigt vackert ställe, precis vid barriärrevet. Vi drog på oss våra stinger-suits, hoppade i vattnet och bad en liten bön för att hajen inte skulle dyka upp och vara sugen på två svenska brudar. Allt gick bra! Vi har sett så mycket fantatiska fiskar och koraller. Allt var så otroligt vackert. Just då tänkte vi att "finare än såhär blir det inte", men jo, tänka sig. Det blev det! Vi åkte vidare, la till vid ett lugnare ställe, besökte en grotta där det var målningar som skapats av människor som bodde där, innan självaste barriärrevet skapats, åkte med den lilla båten tillbaka till den stora, höjde musiken, knäppte upp bärsen och åt fantastisk god mat som Alex lagat. Denna natten blev det inte många timmar sömn. Vattnet rann ner från ryggraden och det fanns knappt en mening med att ta av sig bikinin. 6.30 startade Trent motorn igen (tack som fan för sovmorgonen!) åkte vidare, såg delfiner, matade örnar, såg havssköldpaddor. Vi ankrade vid ett parningställe för sköldpaddor och såg dem komma upp för luft, vilket var helt fantastiskt. Vi åkte sedan vidare och gick över till Whiteheaven beach, vilket förmodligen är den finaste strand du någonsin kommer att hitta. Sanden där är 99.9 % silke och om du drar igång en brasa där så är området glas där, nästa dag. Vi peelade ansiktet, blekte tänderna (trot eller ej) och jagade sting-rockor bara för att det gav lite adrenalin.
Det värsta var att ni vi stod på standen och väntade på skjuts av Matt, tillbaka till den stora båten hände något skitcoolt som vi helt missade. En lite sköldpadda blev biten av en liten haj som i sin tur blev biten av en stor haj. FÖRSTÅÅÅÅ ATT VI VAR DÄR, I SAMMA VATTEN, MEN MISSADE DET. Man börjar ju nästan gråta...
Vi åkte vidare, och dök vid finare och finare rev för varje ställe vi kom till. Fiskarna flockades runt än och det var så otroligt mäktigt när man insåg att man verkligen inte är den största fisken i vattnet. Adrenalitet pumpade som fan när man såg de mörka skuggorna under en, samtidigt som man bara ville dyka ner och ta på dem. Känslan är fantasitkst!
Regnet öste ner, och alla blev som barn på nytt när vi lekte med alla djuren i vattnet och örnarna på land. Det blev ännu en sömnlös natt innan vi tog oss tillbaka till hamnen, mitt under cyklonen. (alla var skiträdda, förutom Julia och Frida som sov som sälar under hela turen. Ja, ibland undrar man ju vad det är för fel....) Väl i land längtade man efter en varm dusch, en riktigt säng och torra kläder. Trodde vi ja...
Enjoy the pictures!
Airlie beach, Whitsundays. Ja, bara namnet klingar ju varma sommardagar på stranden, men sådan tur hade inte vi direkt. Cyklonen från helvetet var de enda som besökta oss, och våra nya vänner ute på det stormande havet i den fina triamatlanen (?) Avatar (nej den är inte blå, och den är inte döpt efter filmen) Om vi har haft det bra? Oooo ja! Best thing, mate! Det var vi, våra nya vänner från Fraser Island, en hel del nya ansikten och världens skönaste crew Alex, Trent och Matt.
Klockan ringde 9.00. Frida var uppe först (helt sjukt egentligen eftersom det alltid är Julia som drar upp Frida annars, den där bruden har verkligen lärt sig slappna av. Tror det kan vara rätt bra för den där stressade lilla apan). Gick in till köket, tog fram frukost, satte sig ner i lugn och ro tills Julia plötsligt stelnar till på stolen.
- Frida.. är den riktig tror du?
*ssssshhhhh* Ormtunga sticker fram.
- AAAAAHHHH!!!! ORM JÄÄÄVEL I KÖKET!
Frida och Julia flyger upp på matbordet, säger lite försynt till den ensamma tjejen vid bordet brevid och inom en halv sekund stod hon också där. En orm på morgonen kan ju va trevligt, men det här med ormar vid frukosten känns ju lite opassande. Särskillt när det visar sig vara en 1,5 m lång pythonorm. Visste ni att de krälar rätt fort? Det kändes som det i alla fall. Vi blev räddade tillslut av en Cowboy och en ormvakt, som litteraly, sparkade ut ormen och den kröp ut i det fria.
Lite lätt chockade checkade Frida och Julia ut och påbörjade sin blöta vandring mot hamnen. Väl där mötte vi upp våra båtvänner och alla var lika sarkastiskt trötta på detta regn som ständigt stod som spön i backen. Vi fick våra stinger-suits och intog den blöta båten. Ja, den stank. Ja, det var blött. Ja, vi hade det fantastiskt trevligt och nej, vi sov inte så bra. Och ja, Charlotte drack för mycket som vanligt. De där britterna alltså...
Båten lämnade hamnen och äventyret var i fullgång. (Klockan 11.45 öppnade Holländrarna första goon-boxen, och vi visste direkt att alla var inställda på att göra denna resa best, ever!) Vad vi gjorde på båten? Jo, vänner! Det ska vi höra här.
Första stället vi stannade på var ett väldigt vackert ställe, precis vid barriärrevet. Vi drog på oss våra stinger-suits, hoppade i vattnet och bad en liten bön för att hajen inte skulle dyka upp och vara sugen på två svenska brudar. Allt gick bra! Vi har sett så mycket fantatiska fiskar och koraller. Allt var så otroligt vackert. Just då tänkte vi att "finare än såhär blir det inte", men jo, tänka sig. Det blev det! Vi åkte vidare, la till vid ett lugnare ställe, besökte en grotta där det var målningar som skapats av människor som bodde där, innan självaste barriärrevet skapats, åkte med den lilla båten tillbaka till den stora, höjde musiken, knäppte upp bärsen och åt fantastisk god mat som Alex lagat. Denna natten blev det inte många timmar sömn. Vattnet rann ner från ryggraden och det fanns knappt en mening med att ta av sig bikinin. 6.30 startade Trent motorn igen (tack som fan för sovmorgonen!) åkte vidare, såg delfiner, matade örnar, såg havssköldpaddor. Vi ankrade vid ett parningställe för sköldpaddor och såg dem komma upp för luft, vilket var helt fantastiskt. Vi åkte sedan vidare och gick över till Whiteheaven beach, vilket förmodligen är den finaste strand du någonsin kommer att hitta. Sanden där är 99.9 % silke och om du drar igång en brasa där så är området glas där, nästa dag. Vi peelade ansiktet, blekte tänderna (trot eller ej) och jagade sting-rockor bara för att det gav lite adrenalin.
Det värsta var att ni vi stod på standen och väntade på skjuts av Matt, tillbaka till den stora båten hände något skitcoolt som vi helt missade. En lite sköldpadda blev biten av en liten haj som i sin tur blev biten av en stor haj. FÖRSTÅÅÅÅ ATT VI VAR DÄR, I SAMMA VATTEN, MEN MISSADE DET. Man börjar ju nästan gråta...
Vi åkte vidare, och dök vid finare och finare rev för varje ställe vi kom till. Fiskarna flockades runt än och det var så otroligt mäktigt när man insåg att man verkligen inte är den största fisken i vattnet. Adrenalitet pumpade som fan när man såg de mörka skuggorna under en, samtidigt som man bara ville dyka ner och ta på dem. Känslan är fantasitkst!
Regnet öste ner, och alla blev som barn på nytt när vi lekte med alla djuren i vattnet och örnarna på land. Det blev ännu en sömnlös natt innan vi tog oss tillbaka till hamnen, mitt under cyklonen. (alla var skiträdda, förutom Julia och Frida som sov som sälar under hela turen. Ja, ibland undrar man ju vad det är för fel....) Väl i land längtade man efter en varm dusch, en riktigt säng och torra kläder. Trodde vi ja...
Enjoy the pictures!
Kommentarer
Trackback
